berrätelse om skidåkaren Carl

Jag Carl är en riktigt omtyckt skidåkare. Iallafall inom Sverige, utanför Sverige anses jag som en riktig skrytmåns. Jag är sjukt rik men han valde ändå att bo själv i sin lilla fjällstuga i Idre i Dalarna. Jag har inget riktigt jobb utan jobbar med att åka skidor och vandra i fjällen. Jag har oftast på mig jeans och hoodie men i tävlingar har jag på mig gul blå skid-träningskläder. Jag är 31 år. Jag ska åka till mormor. Jag tar min rostiga Volvo till mormor som bor i Skåne. Jag valde att åka tidigt eftersom det tar ungefär 8 till 9 timmar att åka dit. Det enda problemet är att jag oftast blir förföljd av alla mina fans om jag går ut. Jag tar köksfönstret ut för att inte bli upptäckt att ha gått ut. Jag har en orange lamborghini men jag valde ändå min Volvo eftersom att ingen ska märka att jag åkte iväg. Jag lyckades åka och som skönt var så var det inga bilar som följde efter mig. Innan jag åker till mormor behöver jag lite frukost som jag köpte på Mcdonalds i Falun. Jag kör snabbt iväg så att jag ska komma tidigare och få mer tid hos mormor. Du kanske tycker det verkar nice att ha många fans men du har fel i alla fall enligt mig. Jag tar vägen via Stockholm eftersom jag ska åka förbi min gamla kompis. Jag stannade utanför porten till Kalle som min kompis heter. Han släpper in mig när jag ringer på porttelefonen. När jag kom upp till den lilla ettan så står värsta fikabordet där.

• Jag tänkte att du kanske ville ha lite fika, sa Kalle.

• Oj, små skriker jag förvånat.

• Jag gjorde det lite extra fint när jag fått en hedersgäst på besök som du, sa Kalle.

Vi fikade. Det hade blivit lunchtid för längesen men jag hade inte ätit någon lunch så jag åt mig mätt på fika. Jag åkte vidare. Jag hade råkat dröja kvar hos Kalle så klockan hade redan blivit sju. Jag stannade på Rival på Mariatorget. Rival är en lyxig restaurang. Det var väldigt gott. Men det blev ingen snabb måltid. Jag beställde en trerätters lyxmåltid. Jag åker vidare mot Skåne där min mormor bor. Jag vet faktiskt inte själv vad min mormor hette. Hela mitt liv har jag kallat henne mormor. Innan jag flyttade hemifrån så bodde jag hos min mormor. Min mamma och pappa dog när jag var fyra år i en bilolycka. Även fast jag inte kommer ihåg min mamma och pappa så saknar jag dem ibland. I min lilla stuga så har det finns ett fotografi på mig, mamma och pappa som jag ställde dit innan jag ens möblerat klart. Fotografiet var taget bara nån dag innan de krockade. Ingen visste vad de krockade i. Det enda som fanns där var en totalkraschad bil med två personer i.

Jag åker vidare på den långa vägen mot mormor i Skåne eller för att vara mer exakt österlen. Det är då det händer att jag svänger skarpare än vad min gamla Volvo klarar så att hjulen på höger sida lossnar och ramlar av, jag glider av vägen och kör rakt in i ett vägstaket strax utanför Stockholm. Jag klarar inte helt av krocken och ligger medvetslös i bilen. Jag vaknar senare med en hjärtstartare som startar mitt hjärta. Det visar sig att jag vaknat upp på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Jag hade ont i hela kroppen. Jag mår illa och lyckas inte hålla mig vaken. Jag somnar och när jag vaknar har jag bandage runt huvudet, gips runt en arm och blod i hela mitt ansikte, Jag hade brutit armen, fått hjärnskakning och fått en skruv i ena ögat. Det var ett av mina fans som hade följt efter mig ända från Idre som ringde ambulans. Jag hade inte märkt att någon följde efter mig men i det här tillfället var det nog bra. Jag tänkte att jag borde tagit Lamborghinin, den hade nog hållit för den här svängen. Jag stannar kvar på sjukhuset några dagar. De hade god mat med en ganska lång meny, Jag valde fem av sju dagar tacopaj med chokladpudding till efterrätt. Jag stannade kvar på sjukhuset ett tag. Jag kunde inte ringa någon. Min mobil var i bilen så den gick sönder precis som min bil. Mitt kort klarade sig så jag kunde köpa ny mobil men man har inte hundratusen som en bil kostar på sitt bankkort. Men biljett för att åka tåg har jag råd med. Efter en vecka på sjukhuset kan jag lämna.

Jag tar mig sakta fram mot tågstationen med hjälp av en elsparkcykel. Jag hade blivit halvblind i ena ögat på grund av skruven jag fått i ögat. Jag kan inte åka mer bil efter kraschen. Nu skulle nog de flesta åkt hem och struntat i hela resan, men inte jag. Jag går mot tågstationen. Utanför tågstationen precis innan jag ska gå in kommer några poliser och spärrar av. Någon hade sprängt en bomb på rälsen. Det var en hemsk syn, halva perrongen på ett ställe hade sprängts bort. Fem personer skadades allvarligt efter bomben. Det kom efter bara några minuter upp en notis från DN. Så här stod det: Bomb sprängd på T-centralen tågstation. Fem allvarligt skadade. Jag gick mot telefonshoppen. Jag kom på att jag hade glömt att köpa telefon. Jag köper en Iphone 16 pro max. Nu går jag mot busstationen. Jag köper en biljett på min helt nya telefon och när bussen kommer så går jag på bussen. Jag åkte så långt mot Skåne jag kunde. Jag kom bara till Nyköping och tog tåget därifrån. Jag åkte neråt en bit sen så kom vi till en väg. Tåget var bara millimeter från att köra in i en bil. Inte vilken bil som helst bärgningsbilen med min bil på. Den sönder kraschade volvon ska till en verkstad nere i Skåne. Så av en slump kommer den samtidigt. Den skulle ha varit i Skåne för längesen men av någon anledning kommer den nu. Jag ringde till dem men de svarade inte. Jag ringde igen, nu svarade de. De hade inte kommit fram eftersom att bilen var för svår och bärga så de tog den stora bärgningsbilen. Men bilen var ute och åkte. Så de behövde vänta i fem timmar, sedan kunde de bärga bilen. Nu åkte de mot Skåne. Även tåget kom närmare Skåne med stormsteg. Tåget tog sig framåt när det helt plötsligt stannar strax före Växjö.

Det ligger en stock på spåret. En av biljettkontrollanterna tar bort stocken. Nu kan vi åka vidare igen. Jag kommer fram till Skåne och går av tåget. När jag går av så går jag mot utgången och beställer en taxi. Jag säger åt taxin att åka mot österlen där min mormor bor. Jag kliver av vid mormors hus. Hon blir jätteglad av att se mig.

• min lilla plutt, säger mormor glatt överraskad

• Vad har hänt med ditt huvud

• Jag krockade med bilen, svarar jag

• Välkommen in, säger mormor

Jag kommer in i mormors vardagsrum. Det luktade lite fukt men jag gillade den lukten. En av väggarna pryddes av ett stort fönster. Hela väggarna var fyllda med tavlor. Flera hundra stycken. Det var målningar, fotografier, Världskartor och scheman. Väggarna hade blå plankor längs ner och en brun tapet längs upp. På golvet stod en fåtölj i ett hörn och en soffa längs en väg. På golvet låg en röd gammal matta. Man hörde blåsten från träden utanför. Jag sätter mej i soffan och då kommer mormor bärande på två koppar varm choklad.

slut